Under året som gått så har ett stort fokus legat på sexuella trakasserier, ofredanden och våldtäkter. Detta primärt genom den uppmärksammade MeToo- rörelse där kvinnor över hela världen - inom alla möjliga områden - vittnade om strukturer där män i högre positioner utnyttjade sin makt för att få sexuella handlingar utförda - eller för att ta sig friheter som man definitivt inte har någon rätt att ta.
Dels så har vi i Sverige också kunnat se hur fler uppmärksammade våldtäktsfall belysts i media. Det ytterst uppmärksammade fallet där en kvinna, enligt egen utsago, blev våldtagen av ett stort antal män i en trappuppgång i Fittja är ett sådant. Två saker sticker ut med just detta fall. Nummer ett: Männen blev friade; något som till mångt och mycket tillskrivs en slarvigt utförd utredning där man från polisens sida bland annat inte lyckades lokalisera rätt trappuppgång utan genomförde en undersökning i en annan.
Nummer två: det är sådana typer av våldtäkter som ofta blir uppmärksammade. Något som får många att tro attd en typiska våldtäkten sker av okända gärningsmän, på gatan och i skydd av mörkret. Så är definitivt inte fallet; den typiska våldtäkten sker i hemmet och av en gärningsman som man känner sedan tidigare. Punkterna har en gemensam nämnare sina olikheter till trots: många kvinnor drar sig för att anmäla en våldtäkt.
I det första fallet så anmäler man inte av den anledningen att om en kvinna inte får rätt då hon utsatts för en sådan brutal våldtäkt (vi fortsätter utgå från hennes version), hur ska man då själv få rättvisa skipad efter en våldtäkt?
I det andra fallet så anmäler man inte då man känner personen; man kanske missuppfattat situationen, man kanske gav otydliga signaler, man kanske var berusad, mannen kanske inte uppfattade att man sa nej och så vidare - man vill väl inte anmäla en annars schysst person - kanske sin egen partner! - för ett sådant fruktansvärt brott som en våldtäkt?
Däri ligger ett problem. Kvinnor upplever att de inte tas på allvar vid en anmäld våldtäkt och man kan i många fall se rent förnedrande frågor ställas både från polis och från försvarsadvokater om man väl anmält och ska delta vid förhör och vid rättegång.
Även om den tekniska bevisningen är god så kan det ställas frågor om klädsel, berusning och om det kanske finns andra motiv bakom anmälan. Det vi kan säga gällande detta är att det aldrig varit så viktigt att ha rätt advokat (målsägarbiträde) vid sin sida. Denne kan, genom sin yrkesskicklighet, få de irrelevanta frågorna att upphöra och han kan få fokus att hamna på rätt saker. Dessutom så handlar det om att få ett stöd också.
Det är dags att börja ta en anmäld våldtäkt på ett större allvar - oavsett vilken social status kvinnan har, oavsett om det handlar om en våldtäkt i hemmet eller i ett trapphus i Fittja, eller om gärningsmannen är ett upplyft namn eller en vanlig Svensson. En våldtäkt är ett fruktansvärt brott som kan ge fängelse mellan två- till sex år. Är det en grov sådan så kan gärningsmannen se en dom på lägst fyra år- och som högst tio år i fängelse.
Mer läsning: aktuellt om våldtäkter.