En vanlig person kommer vanligtvis inte i kontakt med rättvisan mer än kanske någon enstaka gång i sitt liv. Det kan handla om att man blivit utsatt för eller bevittnat ett brott, eller kanske själv blivit misstänkt. Ganska få människor i Sverige har en klar bild av hur det svenska rättsväsendet är uppbyggt. Vaga kunskaper blandas med intryck och lösryckta begrepp från amerikanska filmer och TV-serier, som skildrar ett rättssystem som ganska mycket skiljer sig från det svenska. Vi tar här en titt på de olika aktörerna i ett svenskt brottmål och deras respektive roller.
Målsäganden är den person som utsatts för brottet och anses ha lidit fysisk, psykisk eller ekonomisk skada. Till sin hjälp har den målsägande ett målsägandebiträde, en advokat som har till uppgift att bevaka målsägandens intressen. I en dom kan beslutas att den målsägande har rätt till skadestånd.
Den tilltalade är den som misstänks för brottet. Polis och åklagare har utfört en förundersökning, där man samlat bevis och förhört målsägaren, den misstänkte och andra vittnen. Den misstänkte har begärts häktad och står nu anklagad för brottet. Till sin hjälp har den tilltalade en försvarsadvokat, oftast en offentlig försvarare som han blivit tilldelad av domstolen. En offentlig försvarare får betalt av staten, men har till uppgift att stå på den tilltalades sida och försöka motbevisa dennes skuld. Om en misstänkt person anser att den offentlige försvararen inte är lämplig att företräda honom, kan han begära att välja en egen offentlig försvarare. Om domstolen nekar honom den rätten kan han välja att anlita en egen försvarsadvokat eller juridiskt ombud. Han får då stå för kostnaderna själv.
Åklagaren är den advokat som företräder samhället i en rättegång. Åklagaren har bevisbördan, dvs hon måste genom bevis och vittnesförhör ställa utom allt rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig till brottet. Misslyckas hon med det blir den tilltalade frikänd, lyckas hon blir den tilltalade dömd.
Ett vittne kan vara en person som har bevittnat brottet, eller känt till saker som anses vara avgörande för utredningen och bevisföringen. Ett vittne kan också vara karaktärsvittne, dvs kallas in för ett ge en bild av den målsägandens eller den tilltalades personlighet snarare än deras roll i fallet. Ett sådant vittnesmål anses dock inte ha lika stort bevisvärde, särskilt inte om karaktärsvittnet är anhörig eller närstående till den han ska vittna om.
Domaren är den som avgör om den tilltalade är skyldig eller inte. Domaren har till uppgift att göra en samlad bedömning av de presenterade bevisen, vittnesmålen och den målsägandes och den tilltalades utsagor. Domaren fastställer straffet för den tilltalade och beslutar om skadestånd till målsäganden.
Till sin hjälp har domaren nämndemän. Nämdemännen är juridiska lekmän, det vill säga de har ingen juridisk utbildning utan jobbar med andra saker till vardags. Nämndemännen sitter tillsammans med domaren, vanligtvis tre till antalet, och hjälper denne att döma i målet. Nämdemännen utses av våra politiska partier.
